Suecia

Det var inte lätt att komma hem. Alla tankar som jag tänkt om framtiden innan jag åkte blev förstärkta av storstadslivets sus och dus. Nu vet jag lite mer, men också mindre än jag gjorde innan jag åkte.

Men. Vi gick och gick och gick runt hela Manhattan. Vi samtalade, tänkte, tänkte om, samtalade, tittade, glodde, köpte, lunkade, dracka kaffe, drack mer kaffe, åt egg & bacon, åt pasta, burgare och burgare igen.
Sen gick vi lite mer.

Första morgonen var vi uppe vid 6 (på grund av jet lag, annars hade jag aldrig kommit upp) och gick längs med Hudson floden från 23 gatan ner till Financial District och Ground Zero. Det såg mest ut som vilken byggarbetsplats som helst. Fast jättestor och djup.
Vid 9-rycket på morgonen satte vi oss och tog en kaffe, helt slut efter att ha gått och tittat på Atlanten och gamla pirar med konst på hela morgonen. Vi såg stan vakna. Vi tänkte att det var väldans lite folk i den här stan. Tills vi insåg att när alla vaknar blir det ett jävla liv.

Det finns ingen hejd på vad människor kan göra. Till exempel bygga en stad över tre hela öar och låta den förfalla.

Det gav oss perspektiv på lilla Sverige där det enda som finns bredvid Arlanda är ett litet rött hus med vita knutar.

Men. I Max fick i alla fall en fantastisk idé. På ett jobb som vi ska göra. Så nu handlar det om att att kolla upp en massa saker. Och skaffa pengar. Sen är det bara att tuta och köra så att det ryker. Och bli jättekända och rika.