Äntligen har jag fått tid i huvudet och på den fysiska marken att orka med det här utåtriktade livet igen.
Okej, det kommer att handla om litteraturen, jag lovar.
Senaste tiden har jag varit hungrig på politisk litteratur, så jag tog med an den där tjocka gubben, ni vet. GP. Han som påpekar det där med att den röda lampan hela tiden lyser.
Obehagligt att ligga och läsa
Min väg, mina val av GP i sängen eftersom man genom hela boken höra hans mässande stämma. Det är som att ligga med Göran P i sängen, smått läskigt faktiskt. Det mesta av behållningen kommer förstås att vara om 30 år när historien har skrivits om ett antal gånger och GP är en legend i vårt politiska sosse-land. För oss som sett honom på nyheterna de senaste 150 åren är det lite tradigt. Det enda som verkligen är spännande om som man inte vet mycket om är om barndomen, speciellt hur livet förändrades med bilen och med TV:n. Ja, visst har vi hört det förut, men här är en ny personlig historia om detta fina skeende. Världen kom närmare och det är alltid välkommet i en annars ganska stängd småstad.
