Som bekant läser jag oftast flera böcker i taget, oftast handlar det om att vissa format passar i väskan och andra bättre i sängen. Så också i det här fallet.
Åsa Linderborg skrämmer mig. Hon är en fantastiskt duktig stilist. Orden rinner in i mig, ut ur mig, fram ur sidorna och tillbaka igen. När man bläddrar tillbaks så står de fortfarande där. Det är ingen dröm. Hon verkade ha en fantastisk pappa, som trots det fylldes av självförakt och undertryckta drömmar. Nu tar jag de sista 100 sidorna. Mmmm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar