Agnes von Krusenstierna-sviten är så oskyldig och olycklig, och skör och fin på en och samma gång att man blir man bara som en blödig gammal kärring.
Det är härligt att bara en gång nosa på hur det var förr i tiden när allt var så formellt och hemligt och... kärleksdofterna. Till och med depressionerna är sorgligt rosensköra och inte hårda som i det här betongsverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar