Tantbokångest

Jag har en liten bokångestperiod.
Jag vill läsa Jens Lapidus, läsa klart Martina Lowden, läsa Bengt Ohlssons samlade Stockholmskrönikor, Witold Gombrowitcz Testamente, Jonas Hassen Khemiris Montecore, Joyce Carol Oates Fallen, Jenny Diskis tågroman, Sara Stridsbergs Drömfakulteten.
Men jag känner inte för att läsa någon av dem för tillfället. Så jag läser Mor gifter sig av Moa Martinsson istället. Fast den vill jag verkligen inte läsa. Jag hatar bondmorelitteratur och statarromantik.
Så varför plågar jag mig själv med dessa tråkiga böcker? Antagligen för att jag inte kan bestämma mig. Ingenting som är för jobbigt. Och det är ju det som litteratur är - vänder och vrider på perspektiven - och det ärjuper definition jobbigt.
Jag vill ha det lugnt och stilla - som en astrist hemmakväll i TV-soffan. Inga mord, inga komplicerade relationer eller döda föräldrar. Så det blir ingen läsning. Det blir korsord istället. Ja, det är sant, jag håller på att bli en tant. Som påstår att korsord är "allmänbildade och nyttigt för att hålla igång hjärnan".
Herregud.