Fan. Fan. Fan. Jag fick inte jobbet. Litterär agent. Smaka på ordet och känn att det doftar röda plyschsoffor, författarporträtt av Ulla Montan, och rokokosittgrupper i en 3:a i Gamla stan. Och rök.
Det är lite skillnad att vara bland entisuaster som älskar sitt jobb och litteraturen och de som går till sin klinska kontorsarbetsplats för att kunna påta i jorden på lördagförmiddagar.
Jag vill inte leva mitt liv i ett gigantiskt kontorslandskap med folk som pratar om "störningsinformation" och huruvida 191:ans buss är Busslinks eller Swebus område.
Det är som Jenny Morelli sa: Jag älskar konstnärerna, men älskar de mig?
Vi får skapa vår egen författarverksamhet. Vi ska vara en del av av allt det där så får oss människor att känna att vi lever.
Ikväll är det först försommarhysteria med att vi SKA grilla. Man ska ju grilla när det är 20 grader ute. Det vet ALLA svenskar. Sedan bär det av till Machos fest i Trekanten. Träffa, mingla, parta, snacka. Jag behöver ut så att jag inte fortsätter att hoppas på att jag ska få jobbet. Att jag inte fortsätter att trampa runt i min illustion om att det är på den litterära agenturen som jag hör hemma. Det gör bara ändå ondare.
1 kommentar:
shit. men ett vet jag mary: det kommer nya chanser och nya och nya hela tiden..Men det där med att "älska konstnärerna"..det måste ha varit när jag och space babe var på konstutställning i eskilstuna....förra året...det ringer svaga klockor...
Skicka en kommentar