Jag tänkte och tänkte och tänkte. Såhär i efterhand känns det lite onödigt att jag tänkte så mycket. Kanske var det bara själva grejen med att åka iväg och vara tillsammans med familjen som gjorde mig obekväm, honom verkade det inte bekomma en sekund att han var där med för honom vilt främmande människor. Ja, allstå min familj är ju inte främmande för mig, men ibland kan det kännas så ändå. Att man är en alien bland människor eller ett svart får bland alla de vita, oskuldsfulla.
En hemlis: Jag har varit på intervju. Vi får se hur det går. Men jag tror.
Räfsa löv kanske inte är det roligaste man kan pyssla med. Men ganska avslappnande ändå, måste jag erkänna, kylan till trots.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar